Åsa Beckman: Jag är inte troende, men när mamma var döende behövde jag psalmerna

I soffan låg min stora tvåmeterspappa hopkurad. Jag lade mig bredvid honom. Vi grät båda två. Jag önskade att någon kunde breda sina vida vingar över oss, och det gjorde min ateistpappa också, skriver Åsa Beckman.