Ofta står det så stilla att man vrider sig i stolen i ”Lång dags färd mot natt”

I ”Lång dags färd mot natt” på Kulturhuset Stadsteatern är framförandet stumt och stelt. Uppsättningen framstår som antingen ofärdig eller som en långkörare som tappat kontakten med den ursprungliga regin, skriver Maina Arvas.