”Hur kan världen vara så våldsam och samtidigt så vacker?”

I en gammal skokartong finner Han Kang en dikt skriven av sitt åttaåriga jag. En strof påminner henne om den gyllene tråd som förbinder människors hjärtan. Vid vissa rörande tillfällen kopplar den också samman författaren med sina läsare, slår Han Kang fast i sin Nobel­föreläsning.